[[ Njorun ]]

Det känns fortfarande ganska exotiskt att åka tunnelbana. Det för mina tankar vidare till underground, grunge, New York och Annatcooltkrafs. En samlingsplats för människor vars enda gemensamma nämnare är att de har samma resväg mot okända mål. Det finns de trötta, de arga, de blyga, de galna, och så givetvis De Som Hatar Sitt Jobb. I morse visade det sig vara föraren.

Mitt i rusningstrafik bestämmer han sig för att stanna de fullproppade vagnarna någonstnas mellan Tøyen och Grønland, precis i centrum alltså. Folk tittar sig omkring och undrar i smyg om vi kommer bli påkörda bakifrån nu? Så raspar det i högtalarna:

"Ja, ni som står i vagnen längst bak, gå bort från dörrarna. Jag får utslag på min panel här och kan inte köra vidare förrän ni flyttar på er. Och förresten, sparka lite på dörren också, den har strulat förut."

Zombiemänniskorna på tåget gör som de blir tillsagda med halvhjärtat intresse.

"Ja ni får ta i hårdare alltså. Jag kör inte förrän ni gör det. Annars måste jag gå bak och göra det, förstår ni hur lång tid det tar? Jag sitter längst fram, dörren är längst bak, och tåget är jättelångt. Skitlångt alltså. Ni som är stressade - hjälp till nu."

Här börjar folk skruva på sig oroligt, någon ställer sig upp och sparkar på dörren. Publiken stittar på honom med sådan intensitet att han till slut tappar modet och sätter sig igen. Och så sitter folk. Och väntar. Så sprakar högtalarna igen.

"Okej om ni vill ha det så. Nu går jag. Hejdå!"

Några minuter senare ser man en mycket arg liten man gå förbi i tunnelbanan. Han stampar och kliver, pustar och frustar. Han snubblar på spåren och når slutligen fram till dörren. Där tar han sats och sparkar sedan till dörren med all kraft han kunde uppbåda. Flera års ilska, irritation och frustration får slutligen sitt utlopp och han fortsätter sparka på dörren. Igen. Och igen. Sedan går han tillbaka. Högtalarna deklarerar:

"Det är något riktigt fel på den vagnen. Jag tänker koppla loss den. Ni kan ju gå in i den första vagnen. Jag inser att det är rusningstid och jävligt trångt, men ni kan ju knö. Störst först och så vidare. Lycka till. Hejdå."