Jag ger upp.
Tre iskalla månader och 16 minusgrader senare ger jag slutligen upp. Jag slutar intala mig själv att våren är på väg och att det är fågelkvitter jag hör på morgonen. Jag har nog egentligen alltid vetat att det var saltbilen.
När hela Oslo återigen ligger infruset under tjocka lager ogenomtränglig is kryper jag till korset och köper slutligen en vinterjacka. Jag som hade bestämt mig, att det inte skulle behövas någon. Att jag skulle slippa ha köp-ångest och att det här var sista vintern i norden på ett bra tag.
Nu ska ni se att det allt blir fart på värmen, som ett hån mot min konsumtion.
När hela Oslo återigen ligger infruset under tjocka lager ogenomtränglig is kryper jag till korset och köper slutligen en vinterjacka. Jag som hade bestämt mig, att det inte skulle behövas någon. Att jag skulle slippa ha köp-ångest och att det här var sista vintern i norden på ett bra tag.
Nu ska ni se att det allt blir fart på värmen, som ett hån mot min konsumtion.
Kommentarer
Postat av: Anna
Är det ditt fel att det har varit så jäkla kallt! Ser fram emot en varm och skön vår som börjar vä'ldigt snart nu då ;)
Trackback
