Det var en gång

Känner för lite historieberättande.
Det är nämligen så att idag, för 8 år sedan blev jag ihop med en tysk kille.

Denna tyska kille bodde väldigt långt bort, i jaaa... Tyskland.
Vi var förälskade och pendlade som tokar. Det var dyra, långa, ändlösa tågresor över gränserna. Det var saknad på en helt ny nivå, tårfyllda farväl, långa ensamma nätter och sedan de få, intensiva, underbara dagarna man fick tillsammans.

Då antar jag att det inte är så märkligt med två förälskade ungdomar som efter ett år i kärleksfull vånda har siktet inställt på framtiden, när vi - äntligen - ska få vara tillsammans. Således dras det fram en ring, ett litet frieri och så vips var vi förlovade.

So far so good.
Nu kommer twisten på historien.


En månad efter förlovningen tycker Tysken att det är ett bra tillfälle att släppa bomben:
"Älskling jag vill operera om mig till kvinna"
(fritt fram att skratta här, jag vet att det är bisarrt)

Hur tacklar man sånt? Hur svarar man på uttalanden om att det är väl personen jag älskar - inte könet? Speciellt när jag är bisexuell? Hur lever man med det? Hur berättar man för omgivningen? Hur tar man sig vidare som ett par?

Ett år försökte jag. Ett helt jävla år.
Jag tog alla blickar, all skitsnack, all galla som hela lilla Alingsås kunde spy fram. Jag slogs med mina inre känslor, men till slut fick jag bara inse att det går inte. Jag älskar helt enkelt inte honom som kvinna. Bara som man. Så mycket för min egen bullshit-propaganda att älska personen inte könet.

Sedan följde antagligen ett av tidernas fulaste uppbrott.

Ja hopp.
Det var historian om hur jag var förlovad, lärde mig tyska och varför jag vet överraskande mycket om transexualism.

Gute nacht.

Kommentarer
Postat av: Sketis

Nåja. Känner en kvinna som dumpar killen om han har fula tår :P

2009-12-15 @ 21:03:15
URL: http://sketaful.mine.nu
Postat av: Malin

Upppiggande historia sådär på tisdagskvälen!

2009-12-15 @ 21:03:44
Postat av: t0tta

Mja.. Jag tycker inte det är så konstigt.. Om man är kär i en kille för att han är den han är, och han sen ändrar så hon är den han är... Då är det ju faktiskt inte samma person längre. Om du hade varit kär i en kvinna som velat bli en man, hade ju inte hon varit den hon är heller.

2009-12-15 @ 22:10:39
URL: http://t0tta.blogg.se/
Postat av: ullisar

tycker som t0tta i vartenda ord.



och att det är starkt av dig att dela med dig.

2009-12-15 @ 23:01:46
URL: http://ullrika.se
Postat av: Anna

Sv: han är norsk. Norrmän är sällan de skarpaste ;)



Och oj vilken historia!Är det en såndär som man kan skratta gott åt många år i efterhand?

2009-12-16 @ 10:02:57
URL: http://thekattmat.blogg.se/
Postat av: Fisken

OJ! Ja hur skulle man tackla något sådant? Du har hunnit med överraskande mycket på så få år. :-o

2009-12-17 @ 08:57:10
URL: http://dumbas.blogg.se/
Postat av: annuendag

Oj, så starkt att leva med det i ett år. Det hade jag aldrig klarat.



Men man får ju lämna personer för att deras personligheter ändras, då finns det ju inget fel i att lämna någon för att könet ändras. Det är ju en ganska stor ändring, oavsett om den man är med är bisexuell eller inte. Tycker jag i alla fall, helt baserat på fördomar eftersom jag aldrig varit med om något liknande.

2009-12-17 @ 13:02:38
URL: http://annuendag.blogg.se/
Postat av: DD

Oj, det var en skum grej. Men självklart älskar man ju personen, men det hänger ju ihop med utseendet och könet så klart.



8 år?



Men Hanna, du e ju knappt 25 år ens. Förlovade ni er som 16/17 åringar? Eller har jag missat din ålder helt? *förvirrad*



2009-12-18 @ 08:01:10
URL: http://devilshlydivine.blogg.se/
Postat av: Hanna

Anna - Ja det är klart man kan skratta åt det. Är ju helt bisarrt! :)



DD - yep, vi var unga och förälskade. Jag själv är anledningen till att jag har svårt att ta tidiga förlovningar på allvar :P



alla andra - tack för kloka ord!

2009-12-21 @ 19:52:29
URL: http://njorun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0