Ingen flygkrash

Jag lever och har hälsan. Vi är framkomna på Magaluf efter en spännande resa.

Kommunikationerna mellan Oslo och Arlanda var under all kritik, så det blev helt enkelt tåg och buss för min del. Således var den en ganska sliten Hanna som ankom till gate 64 på Arlanda 5 timmar innan avgång. Men det roliga tar inte slut här, det har inte ens börjat.

Boardingen tar som vanligt extra lång tid, eftersom det flygplanet vi egentligen skulle åkt med var tvugen att åka in på reparation. Alla platser i planet var huller om buller och det blev lite gnäll och tandagnisslan. Väl på plats dröjer det en dryg timma innan kaptenen generat måste ropa ut att även detta planet visst var sönder och vi får boarda ett nytt.



Linn i klassisk väntar-pose


Sagt och gjort, här är det massor med väntan, ångest, ilska och otålighet. Vi kommer ombord på tredje planet och här är det kaos med plaseringarna. Protester, kompromisser, hot, förplämningar och annat otrevligt som jag inte har idare lust att dyka in i här.

Tredje gången gillt och vi kommer iväg. Planet tar oss i rekordfart till Mallorca.
Och här är jag nu.

Mellanlandning

Så har den långa resan till lilla Mallorca börjat. Har kommit såpass långt att jag är i Karlstad och hälsar på Linn som jag ska åka med. Det hela är mycket spännande eftersom vi aldrig har träffats, och nu ska vi bo ihop i tre veckor.

Vad som också är spännande är att jag lyckades vimla runt och rätt till en klubb där jag hittade Linn i mycket vacker uniform. Fullt upptagen i arbete gav hon mig helt sonika en nyckel samt den väldigt fina handritade kartan. Columbus-Hanna drar vidare på nya äventyr och lyckas även denna gången finna hela vägen fram till hennes lägenhet.

Så här sitter jag och skriver. På en dator som inte är min i en lägenhet till en brud jag aldrig träffat, men vart blogg jag läst i långt över ett år. Livet är kul ibland.

To Do Mallorca

Åker faktiskt till Sverige i morgon. För att åka till Mallis på lördag. Det är typ noll tid kvar. Cirka sisådär. För att bota min panik/ångest/panikångest/magont/oro/allmäna obehag kommer här den mycket sofistikerade to-do listan:

  • Boka tågbiljett till karlstad
  • Köpa reseförsäkring
  • Packa alla nödvändiga P:n - Pengar, Pass, P-piller
  • Packa alla onödvägheter
  • Leta reda på biljetterna
  • Hoppa upp och ned i extas
  • Städa så att Amanda inte har ihjäl mig när jag kommer hem
  • Fixa reselitteratur
  • Fundera på en den gigantiska "Action Script 3 in Flash" faller in under ovan nämda kategori
  • Skriva testamente ifall planet krashar
  • Paus för packnings-snack
  • Fundera på om jag ska handla godis till tågresan
  • Inse att det är onödigt och skippa det
  • Knö ned allt i en alldles för stor resväska
  • Vara orolig över att jag får övervikt men inte har någon våg att kolla med
  • Irra runt planlöst
  • Förgäves försöka komma på vad jag har glömt

Hej insåg just

Om en vecka sitter jag på planet till Mallorca.

Shit vad hände?! När gick tiden så fort?

Jag är inte redo!!!!

resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber. resfeber.

Sugen på dejt? Någon?

Jag måste bara passa på att applådera blogg.se i deras ytterst intelligenta reklamsystem som känner av vad man skriver om och anpassar reklamen därefter. Ibland kan det bli bra, ibland kan det bli...


Krig är bajs

Missförstå mig rätt, krig är alltid bajs och jag är alldeles otroligt PK, men just nu hatar jag ett krig mer än alla andra. Och det är Inbördeskriget i Sri Lanka.

Det har hållit på längre än de flesta av oss levt, och verkar faktiskt hålla på lika länge till. Efter ett par år i vapenvila har det nu åter blossat upp.







Detta betyder att Priyankas och Chaz's singalesiska bröllop blir inställt.
De vågar inte länge åka dit, och ingen annan heller.

Skit också.

Att strö salt i såren

Hur kommer det sig att precis när man gjort en praktvurpa i skidbacken, sådär rätt på trynet, huvudet ned i en snöhög, skidorna högt upp i vädret och dessutom intrassalde i en robansknop, så kommer det alltid en liten unge på 7 bast och frågar:

"Hur går det? Behöver du någon hjälp med att komma ned för backen?"

En kort resumé

Alltså helgen var fantatisk, vilket är anledningen till att jag befunnit mig i en koma fram tills nu. Vi gjorde allt annat än att sova, och vägrade gå och lägga oss med samma intensitet som en trotsig fyraåring.

Jobbet bjöd på mat och sprit i överflöd, kvällarna blev långa och jag fann några nya vänner bland kollegorna. Märkligt nog blir det aldrig de man tror.

Jag lyckades till och med dra på min en sinnessjuk träningsvärk av min så kallade skidåkning, så med mycket vilja skulle man kunna kalla det en hälsoresa.

Dessutom tog mina kollegor ordet intimitet till nya höjder när det konstant vägrade att låsa toalettdörren. Därför har jag nu sett samtliga kissa och även en och en annan bajskorv.

Bjuder på lite bilder, men av respekt för mina kollegor cencureras de flesta. Men ni mer er livliga fantasi kan säkert föreställa er de underbara nakenbilderna, bögkyssarna, spyorna och alla andra allmänna pinsamheter.



Middag = Peppes pizza = wonderful




Hanna + 12 killar = poker




-15 grader = fucking jävla svinkallt




Afterski + en cider = chill




Afterski + 4 cider + 4 jäger = snygg som faaaan



Adios Amigos

Nu ska jag bryta benen i tre dagar.
Eller ja, åka skidor kallas det visst.

Jag ska åka skidor med 32 fulla norrmän.
Jobber pröjsar.
Yeah.

Om ovändade vändningar

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, vilket är själva grundkärnan i livet. Man vet aldrig, aldrig vad som kommer. Du får gärna planera, drömma och hoppas men i slutändan är det slumpen som har det sista ordet. Eller Gud om ni så vill. Vad jag försöker komma fram till med allt det här filsofiska snacket är att livet just tagit en oväntad sväng.

När demens-Amanda meddelade att hon inte kunde följa med på bartenderkursen på grund av ett bortglömt bröllop, kom det sig så att jag valde att åka tillsammans med någon annan. En av mina läsare närmare bestämt. Vi har läst varandras bloggar ett tag och jag gillar tjejen skarpt. Dessutom - vilket sätt är bättre att lära känna varandra än tre dyngraka veckor på Mallorca.

Jag glädjer mig.
Bloggar är fan bra.

Ett kärt återseende

Jag vet inte vilka av er som kommer ihåg min vän Priyanka från skolan i Australien. Strax innan jag åkte bjöd hon in mig till sitt bröllop och jag blev eld och lågor.

Nu har den officiella inbjudan kommit =)

Den 17 december 2009 ska jag på ett buddistiskt indisk/singalesiskt bröllop i Sri Lanka. Jag glädjer mig väldigt och ser fram emot en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Samtidigt känner jag hur det riktigt kliar i benen av reslusta. Det är tveksamt om jag kommer raka vägen hem efter det. Väldigt tveksamt.








Jag drömmer mig bort mot nästa äventyr

Kära dagbok.
Jag har ett beroende.
Jag kan inte sluta resa.


Trots att pengarna sedan länge är slut och att jag knappt hunnit påbörja mitt äventyr här i Oslo drömmer jag mig redan bort mot nästa etapp. Jag tråk-klickade på facebooks reklam och fann mig på barskolan.net där de inte bara erbjöd sprit och stoj i överflöd, dessutom sker allt detta underbara på turistparadiset Mallorca. Spontaniteten fick mig i sitt grepp och snart var både jag och Amanda anmälda till en sommarkurs på tre veckor!

Det fenomenala med denna semester är den delikata kombinationen av nytta med nöje. Jag kommer ha det kalaskul med alla paraplydrinkar och sandstränder, och dessutom kunna stoltsera med ett fint bartender-diplom vid hemkomst. Tänk vilken smart affärsidé.










Studier utomlands verkar helt enkelt vara min grej?

Att bo i en resväska

Ända sedan jag kom hem från Australien så har jag bott i en resväska. Har aldrig funnit motivationen att packa upp, eftersom jag ändå måste packa den gång på gång. Den har legat där på golvet och stirrat anklagande på mig, full med plåtter och bös som är mina minnen från året i Sydney.

Sedan packade jag om den, fyllde på med resten av mina kläder och tillhörigheter och stack till Oslo. 20 dagar senare ligger den fortfarande där, halvtom och redo att dra vidare.

Nu får det vara slut med det.
Söndagen spenderas med att packa upp på riktigt. Alla saker tilldelas en plats och jag gör mig redo för att stanna på ett ställe.



OBS. Bilden är symbolisk.
Jag bor faktiskt inte i resväskan.

Home sweet home

Äntligen.
Vad skönt att återse min stökiga lägenhet, gamla disk och obäddade säng. (speciellt det sistnämnda!) Funderar lite smått om jag håller på att mecka med tidszoner, alternativt tidsresor, i allt mitt flängande till Norge för hur kan det fortfarande vara samma dag som när jag åkte hemifrån?

Det är lustigt hur slut man blir av att åka tåg två timmar, buss 8 timmar och sedan promendera i 6 timmar. Hamnade på bakom en väldigt illaluktande man på resan hem och har haft många, långa filosofiska diskussioner med mig själv om hur det ens är fysiskt möjligt att stinka så. Som tur var tuppade jag av halvvägs in i resan och kunde glömma näsans obehag för en stund.



Så här vacker och intressant är jag på resande fot.

Är nu så trött att jag knappt hittar entertangenten. Tänk att det tog mig 20 minuter att skriva detta inlägg enbart av alla stavfel. Nu står total kollaps i sängen på schemat.

Kom-ihåg-lista inför morgondagen



1. PASSET!!


...resten skiter jag i.

Efter ett år kommer jag hem och är..

  • Lite brunare
  • Lite smalare
  • Lite smartare
  • Lite mer världsvan
  • Lite tryggare
  • Lite äldre
  • Lite mer social
  • Lite gladare


Snart Hemma

Oj. Nu händer det verkligen.

Väskan är packad och jag ska åka HEM.
Hem Hem Hem.
Hem till Sverige.

Jag går igenom så många känslor att jag inte vet vart den ena slutar och den andra tar vid. Spänning, rädsla, osäkerhet, upphetsning, nedstämdhet, lycka och framför allt lättnad. Det känns som en fågel inne i mitt bröst. Den fladdrar och är snart fri.

Jag ska få komma hem till Joel, Mamma, Pappa och Alingsås.
Äntligen.

Tigrar

Idag blev det inte mycket skrivet.
Det kan bero pa att jag satt med en fullvuxen tiger.
Han hade sitt huvud i mitt kna. Det var mjukt.

Eller sa kan det bero pa att vi har spenderat hela kvallen med att packa.

Eller sa orkade vi helt enkelt inte.

Bangkok Baby

Har nu funnits på plats i Bangkok sedan ett dygn. Ett kaotiskt dygn.
Tur att jag är så cool då. Annars hade det varit skrik och panik.

Jag antar att en taxi vars motor går sönder någonstans mellan Hua Hin och Bangkok hade skrämt de flesta. Speciellt efter att chaffuören bara drar i ett par skruvar och sedan fortsätter köra. Men det skrämde inte den ubercoola Hanna.

Eller hur vi checkar in på rummet och inser att det fullkomligt kryllar av skalbaggar. Och det enda rummet de kunde ge oss istället var ett skämt. Visst hade den fönster, men de ledde faktiskt till en vägg! 10 cm utanför har vi en betongvägg som är gråare än grå. Varför man över huvud taget sätter dit ett fönster är ju ett mysterium.

Vidare har rummet dörrar som bara kan öppnas från andra sidan, vi har knackat på men ingen svarar. En del människor tycker kanske det är läskigt. Men inte stenhårda Hanna. Jag är bara cool. Inte alls skraj. Inte det minsta.

Dessutom är jag så hård att jag inte behöver varmvatten. Nejdå. Jag duschar i isande vatten, skvätter av mig likt en hund och frustar "Det var uppfriskande!"

Och att jag och Sofia måste dela säng är ju bara mysigt. Kan jag spoona någon annan vid akut Joelbrist. Dessutom får jag ju extra mycket täckte. Att Sofia blir utan är ju inte mitt problem!

Nej, inga problem här inte. Det är härligt att vara tillbaka i Bangkok.


Uppmuntran

Eftersom förra inlägget blev lite klagigt kommer här en liten bild för att muntra upp er!
Joel, ser du vilken sexy beast som kommer hem till dig?
Are scared? Are ya?!?!





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0