Tankar om Magaluf

Jag kommer aldrig att glömma natten då jag gled in i Magaluf. Och jag vet inte om jag någonsin kan få någon annan att förstå vad jag kände. Trött och sliten som fan satt vi i den stekheta bussen kvart i ett på natten.

Vi glider upp på party-gatan och fullkomligt plöjer igenom folkmassan. Folket vänder sig om, ser bussen med förväntansfulla ögon och fullkomligt vrålar ut sitt välkomnande. De skriker, vinkar, dansar, dricker och hälsar oss välkomna med all kraft de kan uppbåda. Det var som att alla stod i en unison kör och sjöng "välkommen till platsen dom gud blundar för".



För vi snackar vilsna själar här. Folk som åker hemmifrån och glömmer allt vad vett och etikett heter. Det är kvinnor utan kläder, män i kvinnokläder, pasteller, naket, svettigt, alkohol, en orgie i dålig smak och magtröjor vi alla hoppades var utplånade. Det är knallrosa läppstift och bröst som omöjligt kan stanna kvar i en BH. Och så mycket, mycket mer, jag aldrig vill se någon annanstans.

Där sitter jag i bussen, och inser att detta är mitt hem de närmaste veckorna. Jag känner mig malplasserad, som en alien, och undrar hur kommer detta gå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0