[[ Njorun ]]

Jag tror jag är lite kär.
I min finfina morfinmedicin.

Det är liksom jag och flaskan.
Vi går aldrig någonstans utan varandra.
I natt vaknade jag upp häftigt och visste för ett ögonblick inte var flaskan var någonstans. Jag kände pulsen gå upp, svetten bröt fram. Så var jag tvungen att gå upp ur den himmelska sängen, tända den brutala taklampan och leta igenom hela handväskan tills jag hittade min kära vän.
Sedan sov jag gott igen. Efter en liten hutt.



För det gör man på din här hopkoket. Man sover.
Den är supereffektiv mot hostan, trollar magiskt bort den på ett sätt jag faktiskt inte trodde var möjligt. Men bieffekterna låter inte vänta på sig.

Jag är snurrig, lycklig och så otroligt trött att jag faktiskt sover med ögonen öppna. Helt plötsligt kan jag bara försvinna bort. När jag står och tvättar händerna händer det att jag lämnar denna verkligheten för något bättre. Som vi sagt innan är buss och spårvagn helt hopplöst. Och att sitta 8 timmar om dagen framför en dator ska vi inte ens prata om.

Låt oss bara säga, att denna veckan kanske inte är min mest produktiva.
Men definitivt en av de mest kreativa!