[[ Njorun ]]

Efter 4 månader i Oslo börjar de norska orden sakta med säkert krypa in i mitt ordförråd. I början var det givetvis mest barnsliga ord, som bæsj och pule, men de visade sig inte vara fullt så användbara som jag trodde. Det är märkligt hur alla de andra orden egentligen har hoppat in i mitt huvud utan någon större ansträngning. Det är endast ett par ritkigt idiotiska ord som jag varit tvungen att sätta mig ned och slå in med våld (støpsel - stickkontakt, viskelær - suddgummi, skjøteledning - förlängninssladd).

Jag häpnar över vad min hjärna är kapabel till, men undrar fortfarande varför den väljer att vara så sporadisk i sin brilljans.

Nu har jag ställts inför ett nytt dilemma: Med detta nya ordförråd, ska jag då försöka mig på att använda det? I mitt fall blir det ju en skev blandning mellan Svenska och Norska som gäller, den så kallade Svorskan.

Här delar sig Norges befolkning i två delar.

• De som hatar den Svenska invandringen, tycker vi tar över jobben, vägrar förstå vad jag säger och starkt ifrågasätter intelligensen på andra sidan riksgränsen.
• De som ler brett, nyper mig i kinden och ber mig hålla kvar vid mina "Svenska rötter" för det är ju så koseligt.

Just nu har jag anammat en kompromiss. Med kunderna så svorskar jag järnet, ser det som en språklig utmaning och gör det antagligen svårare för dem att förstå mig. Och med de jag pratar med på daglig basis håller jag mig till Svenska, de har ju ändå vant sig vid mig och förstår alldels utmärkt. Att då försöka prata Norska skulle kännas lika konstigt som att börja prata Engelska. You get it? Skjønner ni? Fattaruu?