[[ Njorun ]]

Skottland är precis som jag drömt om. Massor av gubblar som gurglar i halsen på det där obegripiliga sättet som kallas skotska. Massor med kiltar, te, haggis, regn, sol, blåst, whisky och skog. Massor med gos och mys.

Vi hamnade på ett hotell jag inte skulle kunna sätta på kartan ens om jag ville. Staden är så liten och obetydlig och områderna små kloner av varandra. Om jag skulle släppas lös tar det nog inte mer än tre steg så är jag vilse. Tur då att det finns glada taxi-chaffisar som mer än gärna kör runt mig. Mindre tur att jag aldrig förstår ett enda ord av vad de säger. Men jag har utvecklat en ganska så skicklig teknik på att svara jakande vid rätt tillfällen, och se passande medlidsam ut vid andra.

Det är färre turister än väntat, men jag gråter inte. Vi har redan blivit oförskämt anpassade till att ingen förstår oss och har nu mer inga som helst spärrar på vilka samtalsämnen man kan ha på offentliga ställen. Misstänker att vanan kommer bli svår att bryta även vid hemkomst och att jag har några pinsamma ögonblick på spårvagnen att se fram emot.

Kollegan är för övrigt en utmärkt resekamrat. Vi är ungefär lika dumma i huvudet båda två, och ger lätt efter alla spontana infall. Det är enormt befriande.