[[ Njorun ]]

Det börjar bli allt mer uppenbart att det är något som inte står helt rätt till med Tomas. För några dagar sedan berättade han att han lider av ganska svår ADHD, vilket förklarar en del av hans beteende.

Men så finns det vissa saker, jag bara inte kan tro att de beror på den diagnosen. Vad som i början var mest underhållande och roliga anekdoter har blivit ett verkligt problem.

För det första är han en riktig kleptoman. Efter incidenten med datorn har han fortsatt att använda min och Amirs datorer utan lov vid de tillfällerna vi glömmer dem på. Dessutom snor han mat, ofta, och ljuger om det trots att bevisen ligger framme.

Han beter sig riktigt schitzofrent, får ibland riktiga vredesutbrott helt oprovocerat, för att i nästa sekund försöka ge mig massage. Han gör saker för att sedan totalt glömma av dem om blåneka. Häromdagen gick han fram till larmdosan, (ja vi har installerat larm nu efter incidenten med den blodiga mannen. Better safe then sorry liksom.) knappade in koden, larmade på, och gick sedan till TV:n. Lite smått konfunderade undrar vi varför, larmet kommer gå som falsk utryckning i så fall? Svaret blev då: "Jag kunde inte hjälpa det"

Höjdpunkten kom dock idag när han skrev ett 8 sidor långt sms där han undrade om jag inte lider av Downs Syndrom, för han har inte sett någon skratta så mycket som jag gör. WTF??? Han rabblar vidare om att jag uppenbarligen försöker trigga igång den kemiska reaktionen för glädje, och att jag inte skrattar på riktigt. Liknelser med ett mumintroll på hasch kommer upp, samt en lång utläggning att han inte vågar ta hem vänner för att han skäms för mig.

När jag säger att det sårar mig, blir svaret: "Jag skiter i det, jag skiter i dig!"
"Ja, men låt bli att säga något alls då. Bara håll tyst och låtsas som att jag inte finns?"
"Men det kan jag ju inte. Jag tycker om dig"

Waaah. Jävla nisse alltså.
Som tur var hotar han med att flytta ut.