Polyamour
Vem har bestämt att kärleken inte räcker till åt flera personer? Varför kan man inte ha ett förhållande med flera personer? Så länge alla parter är med på det, givetvis. Vilket antagligen är den största svårigheten just nu. För samhället är så fantastiskt inrutat i tvåsamhet - Jag har yttrat de här åsikterna förut och höjt på en hel del ögonbryn.
"Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck." Säger Susanne och jag är benägen att hålla med.
Varför vill man så gärna ha ensamrätt på sin partner? Är det ren och skär svartsjuka som blivit såpass accepterat att det nu är en norm? Är det osäkerhet? Eller är det faktiskt så att det är enda sättet att känna riktig kärlek? Jag tvivlar. Jag förftår att det må ha varit nödvändigt förr i tiden då ett äktenskap faktiskt berodde på andra faktorer än kärlek, men på 2000-talet känns monogami hopplöst föråldrat.
Därför bli jag glad när jag ser Aftonbladets otroigt vetenskapliga undersökning:
Jag måste säga att monogami är ett absolut krav från min sida - kalla det svartsjuka, egoism, osäkerhet eller vad du vill men jag skulle aldrig acceptera att dela min man med någon annan varken sexuellt eller förtroligt. Mitt moderskap vill jag heller inte dela med någon annan, däremot samarbeta med fadern utan att inkräkta på hans faderskap.
Jisses vad ålderdomlig jag lät...
Mja.. Problemet är väl inte de som har förhållande med många, när alla vet det och är med på det.. Problemet är när man smyger, ljuger och bedrar...
Jag är inte det minsta svartsjuk.. Även om jag naturligtvis kan bli sårad om nåon är dum, men det är inte alls samma sak.
Men om jag har tre pojkvänner, och jag blir gravid.. Hur ska jag veta vem som är pappan? Eller om B har 2 flickvänner till och någon av dem vill ha barn.. Vi har redan 6 barn.. Jag vill faktiskt inte ha fler... Och nu när vi ska bo ihop.. Ska mina två pojkvänner och hans två flickvänner, bo hos oss? Vi är redan 8 stycken.. Det blir värre än ett kollektiv...
Man kan ju se det på andra hållet också.. Är det inte rätt egoistiskt att vilja ha fler än en?
Var ska man dra gränsen? Om jag har 3 pojkvänner, kan jag ju inte hindra dem från att ha tre flickvänner var... Och de kan inte hindra dem från att ha tre pojkvänner var... Och så är det ju vi har idag.. Fast de kallas singlar, och har sex med fler än en.... KK...
Håller med Totta - det är oftast så att ena parten i förh¨llandet vill ha flera och den andra vill det inte. Det blir en intressekonflikt och så blir det svartsjuka och skit. I vår "manliga" kultur är det dessutom så att männen oftast ser sig själva som berättigade till flera medan dom knappast har lust att dela "SIN" fru med någon annan.
Självklart skulle det ju i en utopisk värld vara så att alla levde lyckliga och svartsjuka fanns inte.
Jag håller dock med i resonemanget om att man kan älska många på en gång, men vi måste ändå få ha rätt att resonera om sex/kärlek på olika sätt. Det är ju inte självklart att flera sexpartners är samma sak som att man har många kärlekar. Skrev om detta i somras tror jag.
Men hallå!!! Är jag verkligen helt ute o seglar??? Är det inte så att sex och kärlek "till syvende o sist" hör ihop??? Jag inser självklart att sex är ett av behovstrappans viktigaste steg och att man "tar vad man vill ha" när behovet kräver. Men när man lever i ett lyckligt förhållande ska man väl inte behöva mer än en sexpartner - eller??? Sex är ju faktiskt som allra bäst när man älskar den man har sex med, o faktiskt som allra allra bäst när man har älskat med varandra så många gånger så man vet vad man ska ge och ta utan att ens tänka hur man ska just ge och ta.
Hehe.. Måste få kommentera Marie här..
Nu kan jag bara utgå från mig själv. I mitt nuvarande förhållande, skulle jag icke kunna tänka mig att ha sex med någon annan än B. Skulle helt enkelt inte tända på en annan kille. Hade han haft sex med en anan tjej, hade jag blivit sårad...
(Sen kan man ha ett diskussion angående trekant och så, men den utesluter jag här.)
Men någon period, när jag har varit singel, så har jag haft en eller några fasta KKs.. Vem de har haft sex med, förutom mig, var inget jag hade med att göra, eller brydde mig om... Det handlade om sex, och inget annat.
Det jag vill få sagt, är att nej, sex och kärlek MÅSTE inte höra ihop, men visst fasiken är sexet MYYYYCKET bättre, om man har det med någon man älskar och känner.
jag skulle själv aldrig kunna dela. eller bli delad med. försöker vara föromsfri i det mesta, och fastän jag inte dömer skulle jag inte kunna låta bli att höja på ögonbrynet om jag stötte på ett sånt här förhållande.
Nu på höstkanten är alla från Cap D'Agde hemma igen.
Och de läser uppenbarligen Aftonbladet på nätet och röstar i olika enkäter.
=)
