Aaaahhhh!!!
5 timmar stod vi vid staketet och väntade för att få bra platser. Och då var vi inte ens tidiga, folk satt redan i solstolar med bärsen på kylning. Två timmar innan start blev det riktigt tajt, folk började knö på bakifrån med sådant tryck att sitta var i princip omöjligt. Här var det ambågar som gällde för att behålla platsen.
Som tur var fanns det voluntärer som gjorde sitt bästa för att underhålla oss. Såpbubblor, orkestrar, halsband, bollar, armband, godis, vatten och många glada skratt. En rolig anekdot är att Sunrise TV kom med stora kameran och intervjuade mig, då jag får hjärnsläpp och glömmer bort all engelska. Istället vänder de sig till den glada bögen bredvid och jag fånler i bakgrunden av hela intervjun.
Jag blev oerhört glad att Joel kom förbi innan det började. De runt omkring mig blev nog inte lika glada då han knödde sig förbi 5 lager förvånade kineser och parkerade sig framför den resten av kvällen. Moahahahaha.
Sedan började paraden med Dykes on Bikes, och det ena makalösa tåget avlöste det andra. I 3 timmar höll tåget på, och jag fotade som en galning hela tiden. 287 bilder blev det. Jag ska gå igenom dem imorgon och lägga upp de bästa. Håll utkik!
God natt. Happy Mardi Gras!!
Hehe, jo jag får hålla med där.. Det är nåt speciellt med bröst... Synd att de egna inte är lika kul som andras bara *skratt*
Hahah! Nu är jag tillbaks! Tjusig design btw :)
NEJ?! Fan va roligt! Åh,jag hade dött av skratt tror jag. Hur hade Joel reagerat? Hoppas han pinade dem lite, och vägrade förlåta dem i början om de inte löd hans order ;D
Jag har ingen aning om vad som händer efter gymnasiet nu. Tanken var ju att jag skulle plugga vidare på en gång, men arbetsproverna till konstgymnasierna jag skulle söka till blev för tighta, så jag hann inte. Alltså har jag typ ett ofrivilligt sabbatsår nu. Får se vad som händer. Helst skull ejag vilja bo lite i USA, men skulle aldrig klara av att lämna hemmet själv. Då får familjen flytta med, och det känns ju inte speciellt sannolikt ;D